Jag läste precis ett inlägg på en tjejs blogg där hon skrev att man ska vara nöjd med sin kropp, nöjd och glad. Och framför allt stolt. Dittan och dattan. Hon skriver att hon själv aldrig har haft problem med sin vikt. Så är hon sådär perfekt smal, som våra thinspo-bilder. Så sitter hon där och berättar att man ska sluta vara så missnöjd. Klart hon kan säga så, hon är ju vacker rakt igenom. Smal, lagom rumpa, lagom stora bröst, smal midja, lite bredare höfter, lår som inte nuddar varandra och långt vackert hår.

 

Jätte bra med det dom vill säga. Men är det bara jag som läst sånt där från människor som bara är smala och ''aldrig haft problem med vikten''. Klart som sjutton ni inte förstår då! Jag ser hur den här tjejen äter vad hon vill när hon vill, ingen träning behövs heller (jag känner henne, vet vem hon är, hon bor i min stad och tralalala, så jo, jag vet). Då är det väldigt enkelt att säga att man ska vara nöjd, äta, vara stolt och sluta svälta oss själva. Allt är ju sant, men dom som nu redan är så perfekta verkligen står där och inte förstår? Kolla ner på era lår och era kroppar, hon ser precis ut som en modell. Klart man ska vara glad och lycklig då. Hade hon dock vart 165 cm lång och vägt 70 kg så hade hon ALDRIG skrivit det där inlägget, tro mig, jag vet det. Så varför ska så många leka snälla och ''alla är vackra på sitt sätt'' när dom själva aldrig hade nämt den meningen om han/hon skulle väga mer eller ha något annat ''fel''. Tröttsamt. Ja, vi är vackra, men det betyder inte att jag tänker lyssna på modellmänniskor som inte behöver bry sig om sin vikt eller kalorier, utan håller sig smala och snygga helt i naturen.