Jag är så tom på ord. Jag vet inte om jag mår dåligt eller bra. Det är helt tomt. Men vad har jag att må dåligt för egentligen? Det enda dåliga i mitt liv är min kropp och hur det går i skolan. Annars har jag det nog ganska bra. Och hade jag bara haft min drömkropp så skulle jag inte må dåligt över mina dåliga betyg. Förhoppningsvis går jag om ettan tillsammans med min kompis, så vi båda kan lyckas, det går dåligt för henne också. Att gå tillsammans i samma klass skulle vara lösningen på många problem eftersom att jag inte vill skaffa kompisar i skolan. Många undrar nog varför jag är själv i skolan eller varför jag inte överhuvudtaget försöker umgås med de andra. Sanningen är ju att jag inte vill. Hade jag velat så skulle jag ju pratat med dom. Så enkelt är det. 

 

 

Tack för komplimangen! Det betyder att jag sköter mig bra.

Röker med nypiercad tunga, duktig jag är. Det smakar korv. Korvcigg? Dafuq. Ta hål i tungan, världens bästa bantningsmetod kan jag ju säga. Viktnedgång, 2 kg. Happygirl. Still fat.

Har fullt upp i skolan. Utmaningen hinner jag inte fixa upp just nu. Hör av mig senare. Puss.

Idag har jag haft på mig shorts på mina fetbleka ben. Ett steg närmare i alla fall. Inga ''usch, fetto'' blickar hittills. Har i och för sig bara gått cirka 40 meter ute men det räckte för mig. Fick en kommentar om att jag blivit smalare av min kompis, så jag antar att det är ett bra steg den här gången. Lite happy får man vara mellan ångesten ändå.

 

Hitiills har jag ätit ärtsoppa till frukost (haha) och lite bröd. Och till lunch åt jag samma fast två fincrisp och ett glas citronvatten.

 

Nej men oj då vilket utbrott jag fick tidigare. Jag vaknade inte alls glad som ni kanske märkte. Sen när hela familjen satt och åt och klunkade i sig allt möjligt (tål inte ljudet från ätande människor, får damp på mig själv till och med) och när jag ställde mig på vågen och det inte var något minus så brast allt. Tänkte skita i frukosten men eftersom att jag hade nationella så var jag tvungen. En kurrande mage i tystnaden? Nej tack. Nåja. Idag ska jag inte äta mer. Är så förbannad på min feta kropp att jag bara kommer äta när det behövs - innan skolan, tysta ställen och när jag behöver energi. Godisförbud och endast nyttigheter. Viktnedgång ska bli. Tog även alla mått inatt. Inget jag tänker skriva ut dock, är för enorm.

 

Sitter just nu och solar på balkongen i shorts och LINNE. Säg mig världen, när såg någon mig i linne sist? Typ 7-8 år sedan. Kommer någon se mig i linne idag? Bara någon råtta som kollar in från gården men ingen annan. Men jag satsar på 2014.

 

Jag är så trött att jag sliter som en idiotfan och inte ens lite blir minus på vågen. Så jävla trött.

Godmorgon från mig med det dagliga citronvattnet i handen.

 

Jag måste börja med att oroa mig lite. Jag ser väldigt ofta att vågen flyttar sig och det är inte jag sov väger mig då. Jag börjar fundera på om mitt beteende smittat av sig? Min syster kommer då och då super glad och säger att hon gått ner i vikt, hon har alltid var runt. Och hon väger nu 53-54 kilo till sina 158 cm. Hon är 21 år. Från att väga närmare 60 kilo. Ju mer hon går ner, ju lyckligare. Hon äter super dåligt, väldigt sällan och lite. Min andra syster är på väg in i ungdoms åren ni vet, pub. Hon växer och vikten jämnar ut sig (för mig, det var då min ätstörning började, jag blev smalare och såg mer normal än tjock ut och jag fick aldrig nog av att se smalare ut). Hon är 11 år. Jag frågade mamma om hon vägde sig, de gjorde hon inte. Men hon berättade att min yngsta syster brukar väga sig hade hon märkt. Hennes matvanor vet jag inget om då hon inte bor här på heltid.

 

Men jag kan inte låta bli att oroa mig. Om den yngsta som är påväg dit jag var när jag började? Hon hatar sin kropp redan nu. Vad händer näst? Svält? Överträning? Spya? Och den äldsta. Fortsätter hon? Ju mer viktminskning ju bättre? Vill inte att allt är mitt fel om det skulle vara så. Vilken normal människa skulle väga sig mer än en gång i veckan. Med tanken på att båda vill vara smalare så blir jag orolig. Båda är väl skapligt normalviktiga ändå.

 

Sitter i köket i min ensamhet, precis gjort klart ett arbete puh skönt det. Kämpar för att komma ikapp så även jag kan få ett sommarlov som alla andra. Hör facebook-bluppmeddelande ljud hit och dit, utan att få något meddelande. Man hör de man vill höra? Haha nej, nu ska vi inte vara såna.

 

Idag har jag glömt bort att äta, ''what'' ska vi nu alla säga i kör. Jag som alltid tänker på mat, idag har det handlat om allt annat än mat! Bra eller dåligt? Har ingen aning. Viktminskning är det enda jag bryr mig om. Nu blir de mer plugg! Så får ni en tydligare bild på mig också (armen är inte sådär överdrivet stor, tröjan gör de större).

 

Gröna nummer 4 från vänster

 

 

Minsta lilla negativt riktat mot mig. Minsta lilla skäll jag får drar ner mig så långt på bara någon sekund. Det får mig att vilja skära upp mina armar direkt. Det är så sjukt jobbigt. Varför kan jag inte hantera sånt som alla andra?

 

Jag började också bråka med killen jag gillar igår, något som inte alls var mitt fel. Vi somnade osams vilket inte känns någe bra. Tror nog inte att jag lär höra av mig först med tanken på hur han beteede sig.

 

Igår var jag på en fest. Började kvällen med att säga ''Jag är nykterist, tack ändå!'' varje gång någon ville bjuda mig på en öl eller grogg. Runt halv två slutade det med att jag satt med en öl i handen ändå. Alkoholen är något som får mig att må bättre. Så jag var lycklig när jag kollade upp på bordet och kunde se att dom lastat upp tre öl till åt mig. Lycka. Vi tog en långpromenad, killarna i tunna kläder och vi två tjejer gick runt med filtar runt oss. '' Ni är så söta '' sa dom flera gånger. Så jag kände mig faktiskt söt med tanken på hur långa killarna var och hur små vi var om man jämnför med dom. VI runt 160-170 och dom mellan 190-200 cm.

 

Maten har jag ändå skött bra. Drack inte mycket alls, öl är inte min grej. Så 1,5-2 öl hamnade i magen.

Jag måste ju säga att de sved ganska rejält i hjärtat när bara min familj  morbror och mina kusiner kom ihåg min födelsedag. Vad hände med mina bästavänner, killen jag är på g med, mitt ex som numera är min bästavän, mitt andra ex som jag pratar med varje dag åtminstonde? Personer jag känt i mer än 3 år glömde yttligare en av mina födelsedagar. Nog känner man sig värdelös allt. Dö fetto, dö.

Om en månad är det sommarlov, kan ni förstå de?! Studenten för många också, Så gör klart alla uppgifter så ni slipper arbeta med sånt på sommarlovet (som kanske jag får göra). Jag har tänkt efter, sommarlovet är 7-10 veckor, jag varje vecka kan man gå ner två kilo. Vilket ger 20 kg om det är 10 veckor - förstå vilken skillnad. Så jag ska kämpa. Jag ska dricka max 4 gånger på lovet tror jag. Supa är något jag annars gör varje helg, igår var jag hemma, hur svårt som helst så jag träffade kompis 1 och sedan åkte hon hem, mer ångest, så träffade kompis 2 som sen också gick hem när pojken kom hit ett tag så ångesten för att vara hemma var inte lika hög. Ikväll är det samma sak igen, stå emot.

 

Snart fyller jag är också, såhär enorm som jag är idag.. Hatar att få uppmärksamhet sådär, speciellt nu när jag ser ut såhär. Usch och fy, jag får bita ihop.. Uttråkad, så bilden är höjdpunkten just nu hahahaha.

 

Lika ångestladdad dag. Bara pågrund av valborg och den där äckliga tjejen. Det äckligaste är ju att hon skriver en massa citat på sin facebook om hur stark man ska vara och att man ska leva livet os.v. Och verkar som guds barn. Hon har även en tattoo där det står ''Stay strong''. Bullshit. Äckliga fjortis. Hon är en av få personer jag aldrig kommer ha respekt för. Jag må ogilla många, men jag kan alltid vara trevlig oavsett. Hon är en person som jag inte ens tycker är värd att leva. Det spelar ingen roll om hon växer upp, hon kommer aldrig vara värt något i mina ögon. Inte hennes kompisar heller. Det finns inget mer irriterande än svenskar som leker svart. Och framför allt, något som är ännu mer irriterande än det är dom som leker gangster. Jag blir så äcklad att jag vill spy på dom.